Svågertorp...
Ikväll hämtade jag ju Rikard och Zandra på Svågertorpsstationen i Malmö. Dom skulle vara där vid 22.30 så jag körde hemifrån en timme innan för att vara säker på att komma fram i tid då jag inte är experten på att hitta jämt... Jag hade visserligen min GPS men det är ingen garanti när det gäller mig. Ha ha ha!!
I alla fall, jag kommer fram i tid och jag ser att en massa folk kommer så jag kliver ut ur bilen för att möta upp dom, men ingen Rikard och Zandra syntes till. Ringde Zandra men kom direkt till telesvararen, Aha, tänkte jag, batteriet har dött så därför är den inte på. Jag går och kollar tiden på TV:n när nästa tåg ska komma in, 22.48, men det var ju inte så länge tänkte jag, så jag traska tillbaka till bilen och satte mig och kolla lite spel i mobilen. Klockan blev 22.48 och jag ser en massa människor välla ut därifrån så jag börjar återigen traska mot stationen. Ingen Rikard och Zandra... Känner att det börjar vibrera i hela vänstra benet, tänkte att så mycket kan jag ju inte frysa att hela benet vibrerar, men kom sen på att det nog var mobilen. Tog upp den och där stod det Zandra på displayen... WOW!!! Hon berätta att flyget hade varit försenat men 1 timme så dom hade precis klivit av... Suck, men det är ju ingenting att göra åt det än att traska tillbaka till bilen IGEN och spela ännu fler spel...
Sen strax efter halvtolv kom dom gåendes med sina små resväskor och jag blev såååååå glad!!! Körde direkt hem dom till Höganäs och jag sen vidare till mitt lilla hem...!! Så nu ska jag hoppa i bingen och sooooova!!!
För i morgon är en stoooor dag (för mig i alla fall). Jag ska få ytteligare vuxenpoäng i mitt liv. Herregud, allt jag varit med om på sista tiden vore jag ju urgammal vid det här laget. Men jag ska bli husägare. Allt ska skrivas över på mig nu och jag ska avsluta alla Eriks konton. Känns ju lite tungt faktiskt. Nu måste jag bli helt självständig och klara mig själv. Sen han gick bort har jag kunnat gå till banken och betala alla hans räkningar från hans konton, men nu får jag ta det själv.
Men det blir nog bra tror jag. Skönt på ett sätt att allt börjar bli "klart" så man kan få känna att man kan gå vidare även fast det ibland känns konstigt att någonsin kunna gå vidare. Men jag vet ju att livet ar sånt, det går vidare vare sig man vill det eller ej.
Sov gott....
I alla fall, jag kommer fram i tid och jag ser att en massa folk kommer så jag kliver ut ur bilen för att möta upp dom, men ingen Rikard och Zandra syntes till. Ringde Zandra men kom direkt till telesvararen, Aha, tänkte jag, batteriet har dött så därför är den inte på. Jag går och kollar tiden på TV:n när nästa tåg ska komma in, 22.48, men det var ju inte så länge tänkte jag, så jag traska tillbaka till bilen och satte mig och kolla lite spel i mobilen. Klockan blev 22.48 och jag ser en massa människor välla ut därifrån så jag börjar återigen traska mot stationen. Ingen Rikard och Zandra... Känner att det börjar vibrera i hela vänstra benet, tänkte att så mycket kan jag ju inte frysa att hela benet vibrerar, men kom sen på att det nog var mobilen. Tog upp den och där stod det Zandra på displayen... WOW!!! Hon berätta att flyget hade varit försenat men 1 timme så dom hade precis klivit av... Suck, men det är ju ingenting att göra åt det än att traska tillbaka till bilen IGEN och spela ännu fler spel...
Sen strax efter halvtolv kom dom gåendes med sina små resväskor och jag blev såååååå glad!!! Körde direkt hem dom till Höganäs och jag sen vidare till mitt lilla hem...!! Så nu ska jag hoppa i bingen och sooooova!!!
För i morgon är en stoooor dag (för mig i alla fall). Jag ska få ytteligare vuxenpoäng i mitt liv. Herregud, allt jag varit med om på sista tiden vore jag ju urgammal vid det här laget. Men jag ska bli husägare. Allt ska skrivas över på mig nu och jag ska avsluta alla Eriks konton. Känns ju lite tungt faktiskt. Nu måste jag bli helt självständig och klara mig själv. Sen han gick bort har jag kunnat gå till banken och betala alla hans räkningar från hans konton, men nu får jag ta det själv.
Men det blir nog bra tror jag. Skönt på ett sätt att allt börjar bli "klart" så man kan få känna att man kan gå vidare även fast det ibland känns konstigt att någonsin kunna gå vidare. Men jag vet ju att livet ar sånt, det går vidare vare sig man vill det eller ej.
Sov gott....
Kommentarer
Trackback
