Ett liv...
Ibland kan jag börja tänka efter lite, speciellt slappa söndagar, då går min hjärna på högvarv när jag inte har nånting planerat, utan bara är ensam hemma och tar det lugnt. Idag har varit just en sån dag. Efter Erik gick bort för, faktiskt redan 1,5 år sen, så har jag haft väldigt svårt att vara ensam. Det är nåt jag fått lära mig med tiden. I början tyckte jag det var pest och pina att vara ensam. Jag tror jag såg till att jag hela tiden hade nåt att göra för att inte tankarna skulle komma. Jag tillät mig helt enkelt inte att bli ledsen eller att bara få sätta mig ner och sitta och fundera. Det har jag verkligen fått göra idag. Jag har verkligen inte gjort nånting idag. Marcus åkte hem ganska tidigt för att jobba!! Men jag ska faktiskt erkänna för mig själv nu att det har varit riktigt skönt att bara få vara idag. Jag har inte gjort särskilt mycket men jag har heller inte grävt ner mig och blivit ledsen för att tankarna har gått mig över huvudet. Jag kan styra över det helt själv idag... Och det är jag så glad för. Visst kommer det väl fortfarande vissa dagar man är ledsen men inte alls lika ofta längre. Jag känner att jag har kunnat gå vidare i mitt liv, jag är lycklig igen, och det bästa av allt... JAG ÄR KÄR!! Så underbart...!!
En sak jag verkligen tänkt på det senaste 1,5 året är att man bara har ett liv. Man blir bara äldre och äldre (låter kanske lite som en pensionär, men ack så sant), jag fyller 30 iår... Jag vill ju så mycket med mitt liv innan det ska ta slut...!! Jag hoppas för gudarna att jag får ett långt och lyckligt liv...
Det jag vill komma till är att man inte ska ta allt förgivet idag... Man vet aldrig när det roliga slutar...!! Vi ska ta vara på livet och vara rädda om varandra helt enkelt...!!
