Morfar...
Den 4 Februari fick jag ett telefonsamtal när jag var på jobbet. Det var mamma! Jag visste precis vad hon skulle säga men ändå kom det som en chock!
Min älskade morfar hade äntligen fått somna in. Han var gammal, dement och varit sängliggande en tid. Så innerst inne kändes det riktigt skönt. Men självklart gick det inte att hålla tillbaka mina tårar. Dom och runnit ner längs kinderna många gånger sen dess. Och fler kommer det bli...
Ikväll tar jag flyget upp till Arlanda och vidare till mamma. I morgon är det begravning. Det ska bli jätteskönt att få komma upp och få gå på begravningen så även jag kan få göra ett avslut och säga farväl.
Sov Gott älskade morfar...
Kommentarer
Postat av: Åsa Häll
Åh så tråkigt Maria! Även om det säkert var skönt för honom, så känns det ju alltid jobbigt med saknaden för de som blir kvar. Hälsa Christina, och en stor kram till er båda!
Trackback